Islandshästen

Islandshästen – nyckeln till Islands natur, kultur och historia

Islandshästens historia

När de första norska nybyggarna kom till Island på 900-talet, kunde de ta med sig två hästar på varje båt. Därför var det bara de starkaste hästarna som fick följa med på resan över havet. Nästan alla hästar som klarade sig hela vägen var av skandinaviskt ursprung, mestadels från Norge. Nybyggarna stannade ofta till vid Irland, Skottland eller Shetlandsöarnas hamnar, vilket innebär att många olika raser kan ha hittat sin väg till Island.

Hästen var nödvändig för koloniseringen av Island och kallas därför ofta för “Den mest användbara tjänaren”. Även långt efter att bilen blev vanlig på Island, var hästen essentiell på höglandet och på andra platser där vägar inte fanns. Det har varit en hård kamp för människor att överleva på Island och det hade förmodligen varit omöjligt utan hästen.

Det tog inte lång tid innan de dåvarande islänningarna bestämde att det fanns tillräckligt med hästar på ön, därför förbjöds importen tätt inpå. Med andra ord har Islandshästen länge varit väldigt isolerad och att de olika raserna som fanns då har formas till den hästenrasen vi har idag. De starkaste och mest välaklimatiserade hästarma var de som överlevde, därför är islandshästen väl anpassad för de isländska förhållanderna. Än idag är de helt förbjudet att importera hästar. En häst som lämnat Island får aldrig mer komma tillbaka. Om man tävlar med en häst utomlands måste den säljas efter tävlingen.

Gångarterna

En av de mest unika egenskaperna hos den isländska hästen är att den innehar hela fem gångarter. Förutom de vanliga skritt, trav och galopp har de även tölt och skeið (flygande pass). Hästarna som nybyggarna kom med hade alla dessa gångarter. Exempelvis har man hittat bilder på töltande hästar på gamla grekiska vaser. Tölt och pass försvann när man senare började avla hästar, bland annat för armén. Armén behövde hästar som oerfarna ryttare kunde rida samt hästar som rörde sig enhetligt (samma gångart och samma fart ). Av denna anledning var hästar med tre gångarter bättre. Även ökningen av hästar som drog vagn för resenärer bidrog till att hästarna bara behövde tre gångarter och de mjuka, unika gångarterna behövdes inte längre.

• Tölt

Tölten är en mjuk och bekväm fyrtaktsgång som kan upplevas i väldigt olika hastigheter, allt från gångfart till galopptempo. I USA och Mongoliet kan vi hitta andra hästraser med gångarter liknande tölt, men dessa hästar har inte samma hastighet i deras tölt som Islandshästen har i sin. I tölt ska ryttaren uppmuntra hästen till att gå framåt och samtidigt behålla energin i sätet (hålla en positiv spänning i kroppen, inte stel) och med tyglarna. Om ryttaren blir för avslappnad och har för lösa tyglar kommer hästen börja trava men om ryttaren blir för stel och drar i tyglarna för mycket kommer hästen börja “gris passa” (en sakta tvåtaktsgång som inte är något att luta sig tillbaka och slappna av i).

 Flygande pass

Flygande pass är en tvåtaktsgång(i slow motion kan du se en svag antydan till fyrtakt) med ett flygande ögonblick in vartannat steg. Det går snabbt och bekvämt framåt. Denna gång är unik för den isländska hästen och används bara på korta, raka och jämna sträckor.

De andra gångarterna stritt, trav och galopp är samma som för andra hästar, men de blir influerade av hästen individuella gångstil.

Karaktär

Den isländska hästen har en väldigt individuell karaktär. Den är tålmodig, anpassningsbar, okomplicerad och ibland väldigt livfull, den har en vänskaplig personlighet och en speciell samhörighet med människor. Fostrad till en rid- och arbetarhäst för isländska bönder gör islandshästen perfekt för familjer. Utan naturliga rovdjur i hemlandet har islandsästen tappat mycket av den ursprungliga “kamp eller flykt” instinkten. Deras lätta och vänliga sinneslag gör dem till en perfekt familjehäst, samtidigt som mångfalden inom rasen är enorm. Du kan hitta allt från den gulliga and snälla barnhästen till den heta livliga tävlingshästen, så se till att inte dra alla över en kam.

Den isländska hästens höjdintervall går mellan 128 cm och 148 cm. På Island tycker man det är en förolämpning om hästen blir kallad för ponny, så över hela välden kallas de Islandshästar. Många ryttare återvänder efter deras första tur på den isländska “ponnyn” och säger: ¨det här är sannerligen en riktig häst”, sådan är känslan av kraft och personlighet hästen utstrålar.

Export

Det finns ungefär lika många hästar på Island som det finns utanför landet. Den isländska hästen är speciellt populär i Tyskland, Danmark och Sverige, men intresset ökar kontinuerligt över hela världen.

Eldhestar 2013 · Völlum - 810 Hveragerði · Tel: 480 4800 · Fax: 480 4801 · E-mail: info@eldhestar.is / eldhestar@eldhestar.is - Enfold Theme by Kriesi